Har ett stort behov av distraktion. Men kan inte få den. Jag har inte ens tid med det. Men behöver det i alla fall. Skulle vilja ha en lång dag i min säng. Utan tårar.
Ska härmed starta en insamling!
Jag behöver mer än nånting annat att komma bort. Att starta om på nytt. Göra en reset. Erase and rewind. Så jag tänkte starta en insamling till förmån av mig själv. För att rädda mig. Har en önskan om att göra som i boken eat love and pray!
Tack Gode Gud för mediciner!!
Jag mår så jävla illa i själen. Fast det är jag som får uppmärksamheten. Gråter ögonen ur mig på tuben. Allt för att han inte ska se hur illa det är och må dåligt över det oxå. Det räcker med de skador i hans samvete jag orsakar på annat sätt.
Vet att jag är en aning skum som gråter för att jag får min vilja igenom. Men. Nu är jag funtad så. Kommer i håg åren då jag åkte till Bagis för att känna att jag levde. Jag tror att detta är samma sak. Bara mer djupgående! I stället för att det tar tre fyra år kommer detta att antingen aldrig gå över eller så tar det 17 år framöver.
Men så kommer suget och jag är som vilken pundare som helst. Jag kan sälja min själ för en fix. Och gör det oxå. Men fixen låter mig känna att jag lever och medicinen är Blåögas leende. Leendet och hans magiska händer!
Jag skulle blivit en bra heroinist!!! Skulle pundat ihjäl mig… Men min drog är laglig om än omoralisk.
Jag är en aning samvetslös men det är inte jag som är otrogen.
Som alla ex gör håller mitt mig sällskap när jag inte kan sova!
Det är ett trevligt drag hos dessa ex tycker jag. De ställer upp och hjälper en. Ger en kli på armarna, låter en sova över trots nya flickvänner, passar ens djur, lovar en att fixa i ens nya lgh. Kan ju säga så här, dotterns far har aldrig lagt två fingrar i kors för att hjälpa mig med nånting.
J däremot, han bryr sig och det gör mig trots allt skitglad. Jag kan inte sova så han har trots att han kan sova hållit mig sällskap i några timmar! Det är schysst. Vi har kollat på Så fungerar universum, avsnitt han spelat in. Vi har druckit te och kaffe. Fnissat, och diskuterat olika saker ang programmen. Återigen, exakt så som ex brukar uppföra sig, visst???
Stackars lilla Sucky!
Hon har inte råd att ringa J. Så hon ringer upp och lägger på som den kaninkokerska hon är. Han får ringa upp henne för att det blir billigare för henne. Hon som jobbar med datorer (tillåt mig tvivla) har inte ens en smartphone så hon kan använda Viber… Stackars stackars stackars… Hon tror dessutom att J har pengar. Nu vrider jag mig på golvet av skratt NOT!!! Han lånar till och med pengar av mig. En pensionär med världens sämsta inkomst.
Då är man illa ute!
Jävlar vilken blåsning han kommer att få!
Att krackelera på natten bredvid den man älskar är ett svårt tillstånd att dölja…
Nästan lika svårt att dölja som en 9 månader gången graviditet. Det är ett faktum att det märks. Så jag skyllde på Posh. Lilla goa fina Posh. Att hon tappat ett morrhår i mitt öga. Och alla vet hur vassa morrhår kan vara. Och tackade Gud att det var mörkt så inte nåt syntes… Nåväl, jag tror att han köpte det. Det börjar bli jobbigt att vara så här lipig. Men på nåt sätt är det skönt att det kommer ut. Hade jag inte fått ur mig tårarna är jag rädd för att den vattenansamlingen skulle sprängt mina ben eller nåt. För såå mycket tårar jag fällt, kan inte vara nyttigt att ha i kroppen…
Så gick man sönder helt o hållet i Sigtuna.
Krackelerade när I gått till jobbet. Svinjobbigt. Grät floder. Vill bara rymma. Så långt vägen räcker. Och lite till. Jag är slut som artist. Jag vet inte var jag ska göra av mig själv. Mår inte bra alls. Känner mig helt slut. Måste hålla mig på rätt köl och stå ut. Måste måste måste hålla ihop mig själv. Jag får inte gå sönder.
När slutar saker göra ont?
Och vem FAN är det som ringer och lägger på med hemligt nummer… Jag vill inte vara en lipis längre. Jag gråter och gråter, jag beter mig som en galning. Jag orkar inte gråta mer, jag är rädd för att det blir översvämning här i Sigtuna snart. Det är en aning påfrestande. I går när jag var och hämtade min telefon, som jag glömt hos J så hade jag världens jobb med att inte störtlipa. Som tur var gick han på att mina ögon kliade när det rann en tår som han såg. Men jag hatar det i alla fall. Suckydicky ringer som en galning och inte en enda normal människa (och jag räknar Johnny som normal) kan tycka att det är ok att bete sig som hon gör. Hon ringer och lägger på så får han ringa upp. Det kostar honom skjortan. Hur jävla korkat är inte det att gå med på??? Jag vet att det är svårt ekonomiskt nu för honom. Och jag vet att det kniper rejält. Men ändå ringer han upp idioten som gapar och skriker som en dåååååre så fort hon är på fyllan…
Helgen som var den gick till historien som otroligt trevlig.
Fredagen var Marie och jag på spelning ute på Lidingö och kollade på Anders när han hade spelning. Det var vrålkul. Kul att se gamla folk från förr.
Lördagen var jag på Susans 40-årsfest. Det var lyckat och trevligt. Märker jag på mitt hår… Det känns fortfarande litet ömt.
Här hemma hos Ina möttes jag av katterna och en tom lägenhet. Min lille kille Thåström kom och mötte mig, han blev riktigt glad att se mig.
MEN det mindre trevliga är att jag glömde min mobiltelefon hemma hos Johnny… HUR fan kunde jag glömma den. Jaja, jag får väl åka ner i veckan och hämta den.
Bakis med svullen mun…
Sitter jag här i soffan medans J tippar eller nåt. Han har just pratat med Suckydicky i telefon. I kväll ska jag på 40-årsfest och det längtar jag till. Så fort huvudvärken lagt sig blir jag människa igen. Ipren är bra! Om jag bara kunde komma på nåt jag vill äta… Men det löser sig.
Känner mig som låten Bed of Roses.
Some blond give me nightmares, I think that she’s still in my bed. As I dream about movies they wont make of me when I’m dead…
Jag är blondinen… Mohahahaha!!!
SjörövarJennys Blog 